Från Utlandet. Gårdagens telegram till G.-P. innehåller en del underrättelser trån Amerika, hvilka lemna bekräftelse åt våra antaganden af att Söderns frånskiljningsförsök för denna gång strandat. Men hvaraf kommer sig denna Soderns plötsliga utmattning? torde man fråga. Det hette ju för ej så längesedan, att Söderns sak stod på goda fötter, att det var obetvingeligt m. m. — Vi äro for vår del skyldiga svaret, ty det syntes oss ännu för kort tid sedan föga troligt, att Norden skulle redan i år kunna undertrycka Söderns resningstörsök. Men Europa har i detta fall ej så litet blivit fördt bakom ljuset af felaktiga uppgister såval i amerikanska som engelska tidulngar. De senare isynnerhet hafva med en ihärdighet, hvilken man var skyldig anse understödd at sanning, sökt bevisa Söderns motståndskratt. Dock, det är väl möjligt, att den engelska pressen haft rätt, ty det är otvifvelaktigt, att en stor demoralisation f. n. råder bland sydtrupperna, hvilkas styrka genom desertationer och ständiga reträtter ansenligt försvagats. Soldaternas mod är sjunket, officerarne svära ve och förbannelse och de högre ledarne stå handfallna inför de svårigheter som torna sig upp emot dem. Biand sjelfva befolkningen 1 Sodern råder visserligen fortfarande ett osläckligt hat till Norden, men äfven emot sydregeringen har uppstått en opposition, hvilken alltmera tilltager i styrka, så att hennes verksambetskraft försvagas. Under ett sådant krig, som det Södern fort emot Norden, är enighet i handling och sjelfuppoffring framför allt at nöden; der en hältig diskussion börjar uppstå, der knot börjar höras mot förstörandet af medborgares egendom, vare sig till en fiendes forsång eller ej, der hotar nederlaget. Visserligen är det sannt, att många af innevånarne, af fruktan för det straff som hotar dem, sjelfve uppbrännt sina skördar och flytt inåt landet; men antagligast är väl dock att dessa förödelser verkställts på sydregeringens befallning. Men fastän Söderns motstånd sålunda är bräckt, visar sig dock af allt, att samma osläckliga hat till Norden som förut beherrskar det, så att den i Norden nu jub