Göteborgsposten – 28 maj 1862, sida 2

lighet. Han tog sig sedan tjenst, först såsom vaktare vid hospitalet Bictre och sedan hos en madam Girard, hvilken han bestal. För detta dömdes han till sju års straffarbete; men år 1856 rymde han från bagnon i Toulon, medtagande 370 francs tillhöriga en kassör vid fängelset. För detta dömdes han frånvarande till tjugo års straffarbete. Han antog nu namnet Hermann och föregaf sig vara en inföding från Strassburg. Under detta namn dömdes han för åtskilliga stölder och 1 eu af domarne ålades han att bosätta sig i Strassburg. Denna stad lemnade han efter att ha begått åtskilliga stölder och begaf sig till Paris der han fortgick på samma sätt. I april 1861 gjorde han en hastig tur till Strassburg och plundrade tvenne gånger fattigbössornai katedralen. I Juni var han åter i Paris och sprängde tvenne gånger upp fattigbössorna i Notre Dame. Första gången tog han omkring 1,000 fres af hvilka han behöll 300 fres i guld och lemnade den af siltver och koppar bestående resten af summan i ett sidokapell; andra gången fann han blott 100 fres. I Augusti och September bestal han kyrkorna i Lyons, Meaux och Versailles utom åtskilliga i Paris och kompletterade denna långa lista med stölden i Bictre, hvilken ledde till hans arrestering. Inför domstolen erkände fången alla anklagelserna emot honom, men kunde ej göra reda för de 20,000 fres, hvilka brusto i de stulna 45,000. Han utbad sig domstolens öfverseende på tvenne grunder, först emedan han öppet erkänt sina brott, och för det andra emedan han aldrig stulit några af de heliga kärlen i de kyrkor han plundrat, försäkrande att hans religiösa principer afhållit honom; dessa principer måste dock varit af ett mycket eget slag, ty han berättade att han knäböjt framför altaret i Bictre och bedt himlen om framgång i den stold han ämnade begå. Öfverseende vann han dock naturligtvis ej, utan dömdes till tjugufem års straffarbete. Hetoorologiska lakttagelser.