Göteborgsposten – 27 maj 1862, sida 2

VII. Glasögonen. Carlyle och Barbara sutto just och frukosterade, då den gamle Dill kom till East Lynne, åtföljd af rådman Hare, mr Rinner och öfverste Bethel. De kommo ej på samma gång dessa fyra, utan i rad efter hvarandra, springande så att de voro nära att tappa andan. De började prata alla fyra på en gång med förvånande snabbhet, och Carlyle hade naturligtvis svärt för att förstå denna döfvande och förvirrande babyloniska förbistring. Hans förbluffade öron kunde emellertid dock uppfatta några enstaka ord. — Lugnen eder, mina vänner, sade han; j sägen mig att en annan person infunnit sig, för att bestrida mig den lediga befattningen. Nåväl, så mycket bättre, man får ej tappa modet för det heller! — Mer, mr Archibald, fortfor den stackars Dill, ni vet sännu icke hvem denne person år. — Nå, hvem är han? frågade advokaten. Ett ögonblicks tystnad inträdde. De nykomna betraktade under tvekan hvarandra; ingen syntes hugad att säga namnet på Carlyles motståndare. Slutligen gjorde Dill en kraftig ansträngning öfver sin vanliga blyghet och lutade sig intill sin husbondes öra. — Det är den der ... Lenison! hviskade han sakta. En hastig rodnad färgade Carlyles kinder. Barbara sänkte hufvudet, men hennes ögon sköto blixtar.