Göteborgsposten – 27 maj 1862, sida 1

Slottet East Lynne. ) Roman af Mrs Henry Wood. (Öfvers. från engelskan.) — Alltid samma visa! svarade mannen kallt; hvad tjenar det till att förbetsa er så? Kan jag väl göra det omöjliga? Ni skulle lika gerna kunna begära penningar af den här pojken som af mig. — Ah! detta barn! utropade bon i raseri, hvarföre har Gud gifvit oss det, eller snarare, hvarföre bar Gud gifvit det en sådan far? Lenison, som dittills förstått att undertrycka sin vrede, var nu nära att gifva den luft; men en betjent kom i detsamma in i rummet. — Förlåt, sir sade betjenten, men Brown har med våld trängt in i huset och han vill ovilkorligen tala med er. — Det är nog! afbröt sir Francis tvärt; nog säger jag dig, jag förbjuder dig att låta honom stiga upp. Han darrade häftigt härunder och drog sig i hast tillbaka till en af de mörkaste vrårna i salongen, och lady Lenison, som såg hans fruktan, fästade på honom en blick full af förakt. (Forts. fr. N:o 29—120.