Göteborgsposten – 23 maj 1862, sida 2

Fran Utlandet. Den Furhessiska tvisten står åter nära wti antaga en farligare karakter, än man genenligen brukar tilltro de inre tyska tvisterågorna. Kurfursten har visserligen böjt sig or tyska Föbundets vilja och inställt de utkrifna valen m. m., och Förbundet är i färd med att vilja påbjuda fursten åter hylla sig ill 1831 års at folket gillade, liberalare förattmng; men en liten tvist å part är arrangerad mellan nämnde furste och Preussen. Den, såsom Preussens utomordentlige gesandt, ull Hessen afgångne general Willisen, som medforde en allvarlig tillrättavisning, blef härunder mycket oarugt behandlad i Kassel, i det kurfursten bland annat tog det bref, som generalen lemnade honom från konung Wilhelm och kastade det åt sidan, utan att öppna det, och för denna förnärmelse fordrar Preussen upprättelse genom ett ultimatum, som älven fordrar ministörens afzättning. Detta ultimatum har kurfursten tillbakavisat, och den kurhessiske gesandten i Berlin, Baumbach, samt preussiske gesandten i Kassel, Sydow, ha båda lemnat sina poster, hvadan den diplomatiska förbindelsen mellan de båda staterna är afbruten. Men det finnes en hel del andra tyska stater, hvilka högst ovilligt och med oro åse dessa forhållanden. Dessa staters gesandter i Berlin beskylla nemhgen Preussen för brott mot 11:te artikeln i Forbundsakten af d. 8 juni 1815, hvarigenom kurfursten, alldenstund denna förbundsakt utgör en integrerande del af Wienerkongressakten, berättigas anmoda icke-tyska makter om bistånd. 1 nämnde artikel heter det nemligen, att medlemmar af förbundet icke må under hvad förevänning som helst bekriga hvarandra eller med våld afgöra sina tvister, utan att de skola vända sig till förbundsförsamlingen, hvars dom de måste underkasta sig. — Naturligtvis skola ofvannämda tyska stater göra allt för att söka förhindra Preussen från att taga det första steget till Kurhessens inkorporerande, under föregifvande att de vilja skydda detta lands författning. Man