Göteborgsposten – 23 maj 1862, sida 1

tillade hon för sig sjelf. Jag börjar verkligen tro att hon är litet förryckt! Fjerde Kupitlet. Kom ihog! Rådman Hare hade afrest till London, åtföljd af mr Rinner. Mrs Hare bade, efter den inbjudan som gjorts henne, kommit och installerat sig hos sin dotter. En afton efter middagen, vid hvilken miss Carlyle var närvarande, förebar lady Isabel, som fruktade för den gamla möns genomträngande blick, en häftig hufvudvärk och bad om ursäkt för att hon icke kunde stiga ned i salongen. Hon begaf sig derefter till sitt enskilda rum, der hon snart uppsöktes af mrs Hare, som för henne hyste verklig sympati. — Jag är sannerligen högst ledsen öfver att veta er vara så sjuk, sade den goda frun och tog plats bredvid Isabel. — Tack ... tack, mrs, genmälte lady Isabel; jag känner mig verkligen mycket illamående i afton. Ett ögonblicks tystnad inträdde. Mrs Hare såg uppmärksamt och forskande på Isabel. Hon tycktes förstå, att bekymren mer än åren åldrat detta unga ansigte, hvitnat håren på detta ännu så vackra hufvud och hon rönte en instinktmessig åstundan att få intränga i lärarinnans tankar, att få del af hennes sorger och smärtor, med ett ord, att lära känna orsaken till hennes olycka. — Ni har varit olycklig! sade hon derpå med en mild och öm ton.