Göteborgsposten – 22 maj 1862, sida 2

——7——— —— — — — — —— Barbara, som visste att hennes far afskydde musik, skyndade att stänga pianot. — se, det kan jag då kalla en angenäm öfverraskning! utropade Barbara och skyndade emot rådmannen. M:me Vine, tillåt mig för er presentera min far, tillade hon vänd till Isabel. Lady Isabel och rådmannen vexlade ett lätt handslag med hvarandra. — Ah, Barbara, började mrs Hare något missnöjd, hvad är det då för en Jöjlig tanke, som du ingifvit din mor? — Jag vet icke hvad ni menar, min far, genmälte Barbara, såframt ni icke syftar på den inbjudan Carlyle och jag gjort henne, att bo här hos oss, under det ni uppehåller er i London. — och hvarföre, om jag får fråga, ansen j er böra vänta med denna inbjudan, tills jag farit in till London? — Derföre att hon aldrig skulle samtycka till att lemna huset, så länge ni vore hemma. Ni vet nog, min far, att min mor är er mycket tillgifven, såsom äfven en hustru egnar. Nå, samtycker ni till att hon bor här under er frånvaro? — Detta lilla ombyte kan endast vara förmånligt för hennes helsa, inflickade Carlyle; min svärmor för ett alltför sorgligt och tillbakadraget lif. — Hvems är felet? fortfor rådmannen; hvarföre äro hennes tankar alltid så upptagna? hvarföre envisas hon med att ännu vilja tänka på sin eländige son? — Hvad gör det er? Det hindrar henne ju icke från att vara för er en älskande och tillgifven hustru.