Göteborgsposten – 22 maj 1862, sida 1

Något senare fick Barbara, som vid deserten lemnat matsalen för att gå och se till sitt barn, då hon passerade förbi lady Isabels rum, syn på den lilla Lucie, som stod i den på glänt varande dörren, — Få vi nu gå ned i salongen mamma? ropade Lucie. — Ja, genmälte Barbara, utan att stanna, och säg till m:me Vine, att hon går ned med er och gör litet musik. M:me Vine skulle enligt denna uppmaning just begifva sig ned i salongen, då Carlyle, som nyss slutat sin middag, mötte henne i korridoren. — M:me Vine, sade han, har ni någon kännedom om behandlingen af barnsjukdomar? Isabel var nära att svara nej; men hon påminte sig lyckligtvis i tid, att man trodde henne vara moder till fyra barn, och att dessa fyra barn ansågos vara döda; hon måste derföre svara i enlighet dermed. — Ja, sir, sade hon, jag har verkligen någon erfarenhet deri. — Nåväl! tillade Carlyle, tycker ni icke, att William är mycket klen? William var nu icke tillsammans med sin guvernant, emedan man fört honom till sängs. Lucie åter hade gått ned i salongen. — Jag tror, sade Isabel till svar på den fråga advokaten gjort henne, att man måste vårda sig väl om honom; jag anser att någon oupphörligt bör vaka öfver honom, isynnerhet om natten. Om ni så vill, sir, fortfor hon med upprörd stämma, skulle det göra mig cn verklig glädje att ha honom hos mig på mitt rum. Man skulle lätt kunua flytta