Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 2

skrifboken; han tog en blyertspenna och strök öfver Isabel, och miss Manning sade att jag hädanefter skulle skrifva mig blott Lucie. Lady Isabel skulle gerna velat bedja barnet tiga, ty hvart och ett af hennes ord inträngde nu sargande i hennes hjerta. — Vår verkliga mamma hette lady Isabel, fortfor flickan, och vi höllo mycket utaf henne; men sedan hon kom bort, ha Wilson och tante Cornelia förbjudit oss älska henne vidare. Wilson har sagt mig, art mamma icke skulle lemnat oss, om hon sjelf hållit utaf oss. — Huru! utbrast den olyckliga modren, har Wilson sagt så? — Ja, hon påstår, att man stulit mamma, derföre att mamma sjelf ville det. Men ser ni, jag tror ej derpå. Jag tror att den der herrn slagit henne mycket hårdt, innan han kunnat förmå henne att så lemna oss. Hon är nu död, men jag tror att hon dött af de slag hon fått. . Det var först efter hennes död som vi fingo en ny mamma. — Håller ni af henne? frågade lady Isabel lifligt och oroligt. — Icke så mycket som jag tyckte om min verkliga mor! var barnets svar, Detta samtal afbröts plötsligt af Joyce, som kom och bad att få föra lady Isabel till skolrummet. Lady Isabel steg upp och begaf sig, åtföljd af William och Lucie, till det ifrågavarande rummet, som låg i andra våningen. Hon hade nyss tagit plats der, då Barbara infann sig hos henne, för att gifva henne upplysning om den studieindelning hon