Göteborgsposten – 21 maj 1862, sida 1

— Ni känner honom således? utropade William förvånad. Vid denna fråga uppsteg en stark rodnad på Isabels kinder; hon fann att hon begått en ny dumhet, och hon såg sig tvungen att taga sin tillflykt till en osanning för att kunna upprätta sitt fel. — Nej, sade hon jag känner honom icke; men mrs Latimer har i min närvaro ofta talat om honom, — Det är en så snäll karl, fortfor den lille gossen, och så organist han är, förstår han likväl latin och kan undervisa deri för penningar. Sedan miss Manning reste, har han gifvit oss lektioner på piano. Mamma önskade så, Mamma! Hvad det ljöd smärtsamt i Isabels öron att böra Barbara så benämnas! — Han j bara mjölk och bröd till frukost? frågade hon med en blick på barnens mat. — Det går i tur, svarade William, den ena dagen mjölk och bröd, den andra smör och bröd eller honing på brödet. Men tante Cornelia ville nog, att vi blott skulle äta mjölk och bröd; hon försäkrar, att det är med sådan föda, som hon uppfostrat pappa. — Ja, bifogade den lilla Lucie, men på den tiden då jag åt frukost tillsammans med pappa, gaf han mig alltid ett hårdkokt ägg. — Du äter således numera icke frukost med honom, min flicka ? — Nej, ända sedan vår nya mamma kom ha vi icke ätit med honom.