Göteborgsposten – 20 maj 1862, sida 3

Från Utlandet. I Italien är stämningen fortfarande hög, och prins Napoleons närvaro i Neapel ger tortfarande anledning till en massa kommentarier. Den 13:de hade Victor Emanuel och prins Napoleon ett långt samtal med hvarandra, under hvilket, såsom man tror, Italiens närmaste öde asgjordes. Derefter gaf prinsen en lysande diner, ull hvilken franske ambassadoren, Benedetti. Ratazzi, Matteuci och general La Marmora voro inbjudna. bå aftonen gafs en stor fest, som bevistades af alla mera framståendd personer i Neapel. — Den officiela ÅGiornale di Napoli offentliggör en artikel angående prins Napoleons ankomst, hvilken bladet anser vara ett nytt bevis på Frankrikes vänskap. Ärtikeln fortfar: Denna känsla skulle emellertid kunna framalstra för tidiga förhoppningar i afseende på den romerska frågan, hvilka i stället för att påskynda lösniugen af denna fråga, blott skulle fördröja de redan tagna stegen, som bestämdt måste leda till ett resultat. Vi tro oss kunna påstå, att prinsens ankomst ännu mera skall betrygga det hjertliga förstånd, som råder mellan kejsaren och konungen, och skall underlätta en gemensam handling, för hvilken de båda regeringarne äro med hvarandra nära förenade, utan att hans kejserliga höghet likväl bar i uppdrag att göra konungen några särskilda förslager. I Frankrike har regeringen upppmanat tidningarne att ej offentliggöra Mires i går omnämnda prospekt till ett nytt aktieföretag, emedan detta tydligt angifver ÅSchwindel. Den nye stormästaren för franska frimurarne, marskalk Magnan, har sammankallat de visas råd af ÅGrand Orient och hos dem i en bestämd ton uttalat kejsarens vilja och önskan, att den skotska lagen, för hvilken hr Viennet i franska akademien är president, att förena sig med Grand Orient, om den icke vill att regeringen skall upplösa densamma. Dessa regeringens åtgärder mot de hemliga sällskaperna förvåna franska folket och väcka föreställningar om en för långt drifven skuggrädsla. Från New-York, skrifves under d. 3 maj angående New-Orleans fall: Unionsgeneralen Farragut , begärde d. 26 april formligen af borgmästaren, att staden skulle gifva sig. Han fordrade äfven, att unionsflaggan skulle hissas på alla offentliga byggnader och alla Sydförbundets flaggor bortskaffas. Han anhöll vidare, det borgmästaren skulle begagna hela sitt inflytande för att undertrycka hvarje oordning, och slutade med att säga: Jag skall straffa hvar och en, som begår sådana kränkniogar som i går, då väpnade män