Göteborgsposten – 20 maj 1862, sida 2

Tredje Kapitlet. En moders lidanden. Tidigt följande dagen stod Isabel vid dörren till sin sängkammare. Med spända ögon och öron tycktes hon noga observera hvad som tilldrog sig i slottet och passa på ett lägligt tillfälle för att gå nedför trappan, utan att blifva sedd af någon. Hennes enda fruktan numera var att hon skulle möta Carlyle. Hon hade dagen förut märkt, med hvilken uppmärksamhet han betraktade henne, och hennes blod hade isats af förskräckelse; Carlyle var henne dessutom alltid kär; hon älskade nu med en glödande, väldsam kärlek honom, en annans make. Hon måste derföre ovilkorligen omsorgsfullt undvika hvarje tillfälle att sammanträffa med honom och vara i hans närhet. Under det hon stod der vid dörren, otåligt afvaktande ett gynsamt ögonblick för att stiga ned, kom plötsligt från rummet midt emot hennes en vacker gosse med ett öppet och rent ansigte, djerfva blickar, glad och munter, såsom man vanligen är vid fem års ålder, in till henne, ridande på en käpphäst. Det var hennes lille gosse, hennes egen Archibald. Hon kände igen honom på hans likhet med Carlyle, men mest dock på sitt hjertas våldsamma slag. (Forts.)