Göteborgsposten – 19 maj 1862, sida 1

Detta kors påminner ni er säkerligen, läsarinna! det var detsamma som Francis Lenison af en slump bröt sönder, då han första gången sammanträffade med lady Isabel. Hon bade ej velat skilja sig hvarken från detta körs eller från medaljongen. Dessa tvenne smycken hade hon omsorgsfullt gömt, och de voro nu omsorgsfullt undanstuckna i hennes necessaire. — Madame, sade Peter, som plötsligt inträdde, om ni vill vara god stiga in i salongen, skall mrs Carlyle der med glädje emottaga er; hon har bedt mig derom underrätta er. Då lady Isabel fick höra dessa ord, riktigt svartnade det för hennes ögon. Farans ögonblick var säledes inne. Genom en kraftig ansträngning ålade hon sitt hjerta tystnad; hon sänkte bhufvodet, för att dölja sin rörelse, och gjorde sig i ordning att följa den gamle trotjenaren. — Är mrs Carlyle ensam? frågade hon darrande. — Ja, m:me; herrn har ej spisat middag hemma i dag. Med hvilket namn får jag anmäla er? tillade ban, i det ban gick före henne in i salongen. — M:me Vine. Peter öppnade dörren och bad lady Isabel stiga in. Barbara satt nära intill kakelugnen. Då man såg henne, med ansigtet upplyst af ljusskenet, tycktes hon icke ha aldrats en enda timme, sedan den dag då Isabel för första gängen såg henne utanför kyrkan, sedan bon, frapperad af hennes skönhet, frågade Carlyle hvem hon var. Hon föreföll henne nu skönare än någonsin med sin ljusblå sidenklädning, I med den fina guldkedjan sön slingrade sig kring hennes bals och med de vackra armband hon bar på sina finhylta armar, I