Göteborgsposten – 17 maj 1862, sida 2

Och nu åkte hon åter på denna väg, som var henne så väl bekant! Hon passerade förbi rådman Hares hus; hon blef varse tusende saker, som voro förtrogna för hennes blickar. Slutligen återsåg hon East Lynne, denna gamla och kära boning. Vagnen bade kört in i alleen. Ljus syntes i fönstren. East Lynne såg gladt och lyckligt ut. Isabels själ var sorgsen och nedslagen och hennes hjerta sammankrymptes af den största oro! Kusken smällde med piskan, körde med duktig fart fram till trappan och stannade der. Isabel skälfde i hela krogpen. Skulle Carlyle komma och taga emot henne? Hon ångrade nu sitt oförsigtiga handlingssätt, och hela hennes inre upprördes af fruktan och oro. II. Återkomsten. East Lynnees dörrar slogos upp och ett stort antal ljus frambragte i vestibulen verkan af den klaraste dag. Tvenne livräklädda betjenter stodo vid foten af trappan. Den ene utaf dem skyndade fram till vagnen och bjelpte lady Isabel att stiga ur. Lady Isabel inträdde ensam i slottet. Det första ansigte, som visade sig för henne, var den gamle och trognse tjenaren Peters. Ahl det synes henne verkligen underligt att icke kunna säga till honom: l — Peter, huru befinner ni er?