Göteborgsposten – 17 maj 1862, sida 2

Svensk Skarpskyttesäng. Med Gud för kung och sosterland Vi redo stå med väpnad hand, En trofast brödraked; Vi älska fredens gyllne tid, Men äfven kamp och fejd och strid På gammal nordisk sed. Vi ha också att kämpa för: Se detta land, som oss tillhör, Som vi i arf ha fått! Det ligger här i solens glans, En hjeltemö med stjernekrans, Klädd uti gult och blått. Hur skifta icke skog och sjö Och berg och dal och fjäll och ö I tusen färgers prakt! Hur sjunga icke bäck och flod Om lefnadslust och mannamod Helt högt från trakt till trakt! Hur rik på stora minnen är Ej hvarje torfva som oss bär Hvarthän vi än må gå! Hvar kulle är en kämpagrift, Hvar sten eu herrlig hjelteskrift Med visdomsrunor på. Hur trefligt uti våra bo, Der ära, gästfrihet och tro Ha evigt bosatt sig! Der nordens mö en engel går Med rosenkinder, guldgult hår Och blomsterströr vår stig. Hur fri är icke hvarje svensk, Hur öppen, varm och fosterländsk I hjerta, håg och själ; Ty lag och rätt och religion Vi ha i hydda och på thron Till mensklighetens väl. För detta allt och mer ändå Vi när som helst till striden gå Att segra eller dö. Och högt vi svära nu uppå Att aldrig skall en ovän få Slå läger på vår ö. Ljud vidt omkring du dyra ed Och lifva Sveriges unga led Till kamp i lust och nöd! Må hvarje arm ett slagsvärd bli Hvart bröst en fästning stark och tri Som slungar blixt och död. Med denna önskan raskt framåt På bragdernas och ärans stråt Vi gå med säkra fjät, Och sjunga: om du hjerta har Flyg till ditt fosterlands törsvar, Dö eller rädda det! P. Th—n.