Göteborgsposten – 17 maj 1862, sida 1

man känner igen mig, skall man skamligt jaga bort mig liksom man ur regementet utstöter en ohederlig soldat: men jag skall kunna fördraga allt detta, och många andra kränkningar dessutom, endast jag får se min dröm förverkligad, blott jag får återse mina barn! Mrs Latimer skref till mrs Carlyle, och föreslog henne m:me Vine till lärarinna. Denna var, sade hon, född engelska, enka efter en fransman, af protestantisk tro, en alltigenom fin qvinna, som kände flera språk och kunde uppfylla sitt lärarinnekalls alla pligter. Ni får ej fästa er vid hennes utseende, tillade mrs Latimer i brefvet, hon ser temligen besynnerlig ut. Hon bär glasögon, mössa och en ofantlig stor hatt. Hon har ett stort ärr mellan kinden och hakan, och hennes hår är alldeles grått, fastän hon knappast är tretio år gammal ännu. Men allt detta oaktadt, är hon en utmärkt qvinna både i sitt sätt och i afseende på sina kunskaper. Då detta sällsamma signalement framkom till East Lynne, kunde Barbara och Carlyle icke afhålla sig från att skratta. De beslöto emellertid båda att antaga mme Vine. Nu började lady Isabel upptagas af en underlig sysselsättning; hon hopsamlade med största sorgfällighet alla sina effekter. Icke en pappersremsa, ej ett linne med hennes symärke finge förråda hvem bon var. Största delen af sina saker lemnade hon qvar i Paris, på samma ställe der de förvarats före hennes afresa från Grenoble. Derpå sökte hon göra alla sina toilettsaker oigenkänneliga. Under två års tid hade hon lyckats så förändra sin stil, att ingen skulle nu kunnat på densamma igenkänna lady Isabel Vane, Och lik