Göteborgsposten – 16 maj 1862, sida 2

— Det är nära femton månader sedan dess. Jag var tillstädes i kyrkan, då vigseln förrättades. Min Gud, en sådan trängsel! Bruden var mycket vacker! Isabel förde handen till sitt bjerta. Hon lyckades dock bemästra sin rörelse och i en skenbart ganska lugn ton tillägga : — Är det med Barbara Hare han gift sig? — Naturligivis. Om man får tro hvad vissa personer påstå, egde kärlekshandel rum mellan den unga flickan och mr Carlyle, innan han ännu ens tänkt på lady Isabel. Jag har fått böra detta af Wilson, och hon måste väl veta det, som sjelf tjenat hos Hares. De ha nu båda ett litet barn. — Verkligen! inföll lady Isabel med svag stämma. — En syperb pojke om tre eller fyra månader. Mrs Carlyle är riktigt stolt deröfver, och hon ordnntligt tillbeder sin man. — Och de andra barnen? frågade Isabel, älskar hon äfven dem? — Det vet jag icke; jag tror ej att hon mycket bryr sig om dem. Den lille Archibald är alltid hos sköterskan, och de båda andra hos guvernanten. — De ha således guvernant? — Det första mr Carlyle gjorde, efter det hans hustru rest, var att anställa en lärarinna för barnen. Det tyckes emellertid, för att döma efter hvad Joyce sagt mig, att hon snart skall lemna huset för att gifta sig. — Besöker ni ofta East Lynne? — Nej, svarade Afy och skakade på hufvudet, man