Göteborgsposten – 16 maj 1862, sida 1

— —— O)Mt:A D3 — des långt derifrän, och vet ni hvad man då sade? Jo, att jag var tillsammans med Richard Hare! Om jag kunnat ana, att man skulle tillåta sig sådant prat om mig skulle jag vändt tillbaka hem, m:me, och jag skulle nog ha tystat ned de elaka tungorna. Det är nedrigt! — Ni hade således icke följt den unge mannen? — Jag skulle bli älskarinna åt min egen fars mördare! Om Caleraft, bödlen i West Lynne, kunde i sin galge hissa upp några af de bakdantare, som vågat utsprida ett dylikt rykte, skulle de andra nog hastigt tystna. Det sade jag åtminstone mr Carlyle. — Mr Carlyle? upprepade Isabel, utan att just tänka på hvad hon sade. — Ja, och han började skratta deråt. Han var den ende, som ej visade sig orättvis emot mig. Ab, det är en ädel man, en riktigt skön karakter, mr Carlyle! — Ni tjenade, icke sannt? Afy hostade. — Jo, jag var först sällskapsdam hos en gammal fru, som fattade vänskap för mig och vid sin d9d lemnade mig ett vackert arf. Jag tillbragte derefter två år hos grefvinnan Mount Severn. — Hos grefvinnan Mount Severn ? afbröt Isabel lifligt. Ja, fortfor hon och hemtade sig åter, jag vet... det är en slägting till lady Isabel. — Det vet väl hela verlden. Jag var i hennes tjenst, då katastrofen inträffade. Grefvinnan for häftigt ut emot lady Isabel. Hon och mrs Lenison tillbragte mer än en dag med att riktigt slita sönder henne, Jag försäkrar er, att