Göteborgsposten – 14 maj 1862, sida 2

ursäkt. Tyst, ni är ej en bit bättre än Archibald! Helsa på Afy Hallijohn! En piga som gifver sig mine af att vara en! stor dam! Det är skamligt och ni borde rodna deröfver, såväl som öfver kråset, hvarmed ni varit nog enfaldig att spöka ut er. Dill, som ingalunda tänkte på att återkomma till frågan om kråset, började hosta. — Hon kan ej precist kallas för piga, invände han, hon är kammarjungfru. Dessutom var hennes far förr i verlden det bästa biträdet på vårt kontor och jag högaktade honom mycket. — Och jag vågar påstå att ni högaktar dottern äfven. I sanning, vi lefva i en uppoch nedvänd verld. Förr höll en matmor pigor till sin tjenst, men nu är det en annan visa; nu håller man domestiker till att helsas på, sade miss Carlyle i vredesmod. — Hvarför icke, miss? helsade hon ej först på mig? — Det var just ett vackert skäll Denna flicka är högst oförskämd; det var endast af öfversitteri, för att väcka uppseende, som hon helsade. Kantänka hon går helt lugnt i kyrkan att se på giftermålet, i stället för att hålla sig hemma och sköta sina göromål, klädd i bomullsklädning och hvitt förkläde, hvilket bättre anstode henne. Mrs Latimer måtte vara en besynnerlig matmor som tillåter henne en sådan frihet ... Men hvems kan det der äkdonet vara? tillade han i sig ton då hon såg en kabriolett stanna vid porten. — Ett åkdon, sade Dill och stack ut sitt skalliga hufvud. Ah! det är min kabriolett, det vill säga den som jag hyrt för tillfället.