Göteborgsposten – 13 maj 1862, sida 2

———— — — Ni skulle väl icke utmana mig på envig, om jag säger er det? — Carlyle, skulle det hädelsevis vara ni? — Ja, jag. Ett ögonblicks tystnad inträdde. Carlyle bröt den först. — Detta bör ej bruljera oss, bästa Thorn; eller hvad tycker ni? I — Åhnej! vi skola förbli goda vänner, sade han och stryckte hårdt advokatens hand. Man måste veta att bära sitt öde, och eftersom hon ändå går mig förlustig, glädes jag öfver att det är ni, som kommer att ega henne. Ni har tur, Carlyle, hon är mycket vacker! — För att tala om någonting annat, afbröt advokaten hvilket år befallnn ni er i Swainson? — Samma år som Hallijon blef mördad. — Minnes ni er, under ert vistande derstädes, hafva hört talas om en person, som bar samma namn som ni? — Ja, men jag träffade honom blott en enda gång. (Forts.)