Göteborgsposten – 12 maj 1862, sida 2

Fran Utlandet. De af franska gesandten i Amerika inedda underhandlingarne i Sydstaternas hufzudstad Richmond börja nu bli alltmera förenål för den europeiska pressens kommentaier och isynnerhet den engelska, som saken väl äfven närmast rörer. Visserligen hatva le svenska och danska gesandterna i Washington äfven begifvit sig i samma ärende som Mercier till Richmond, men härom nämna de främmande tidningarne ännu icke ett ord, utan hålla sig blott hr Mercier (den franske gesandten). Economist, som under hea den amerikanska förvecklingen intagit en moderat ståndpunkt, anser denna resa som en ny manifestation af den oroliga franska politiken, hvilken blandar sig i allt, som öfverallt vill framkalla ett afgörande och öfverallt soker att taga initiativet, hvartill i detta fall äfven kommer Frankrikes obestridliga intresse i att så snart som möjligt se ett slut på det amerikanska kriget. Hr Mercier har vid åtskilliga ullfallen låtit påskina, att han af sin regering var försedd med diskretionär myndighet till att handla efter omständigheterna, och han har derföre troligen ansett det närvarande ögonblicket passande att låta höra sin stämma i Richmond för att såsom några tro göra sydtrupperna uppmärksamma på sina fienders styrka och den deraf följande nödvändigheten att gifva efter, eller enligt andras åsigt för att rentaf erbjuda Frankrikes bemedling. Economist tror, att det af hr Mercier tagna steget icke kan hafva något praktiskt resultat och att blott ett bemedlingsförslag icke skall leda till något. Norden skall nu som förut fordra unionens upprätthållande, under det Södern skall begära skiljsmessa, och om Frankrike än skulle strida tll en direkte inblandning, skulle dermed dock ingenting vara vunnet. Kejsaren af Frankrike skulle visserligen kunna afsända en flotta för att öppna bomullshamnarne och skydda Sydstaternas kuster, men dermed vore striden likväl icke slutad. Flottan skulle dock icke evigt kunna stanna der, och den skulle ej förmå dämpa lidelserna, utan kanske tillochmed föröka dem. Sedan hon dragit bort, skulle samma fiender åter stå midtemot hvarandra, och samma fientligheter ånyo utbiyta. De båda ministeriela tidningarne Globe och Morning Post orda äfven i detta ämne. Den förra yttrar sig i samma anda som Economist och anser hr Merciers handlingsförslag vara ett alldeles onödigt företag. Hittills har likväl Frankrike inskränkt sig till att begära Englands medverkan i ett försök att få slut på kriget eller åtminstone öppna bomullshamnarne, men hr Mercier tyckes nu hafva fått det uppdraget att på egen hand ioleda en inblandning å Frankrikes sida och har redan meddelat båda parterna sina råd till en fredlig utjemning af stridigheterna. Men från råd till remonstrationer är det ännu ett långt steg, och från remonstrationer till öppet inskridande et: ännu längre. Den varma årstiden tyckes onekligen vara ett passande ögonblick för att anbefalla ett inställande af fiendtligheterna, men unionsregeringen är nu i besittning af en armå, och det skulle vara förunderligt, om hon icke foljde andra regeringars föredöme och begagnade sin armå utan hänsyn till tiden, om hon så funne nödvändigt. Frankrikes intervention bidrog på sin tid väsentligt till grundläggan