Göteborgsposten – 12 maj 1862, sida 1

hans eget, den stackars proletärens, var endast af bomull och hade icke något handtag. De båda vandrarne hade så våldsamt stött emot hvarandra, att de båda paraplyerna sprungo i spillror och de båda stodo ansigte mot ansigte emot hvarandra. Man vet ännu icke, hvem utaf dem som såg mest förvånad ut. — 8Se er för, drummel! är ni blind? Richard kände sina ben svigta. Ilan skulle gerna velat ge till allt hvad han egde, för att jorden skulle öppnat sig under honom och uppsluka honom. Den, som så for ut emot honom, var ingen annan än hans fart rådmannen! Richard utstötte ett skri af sasa, och flydde undan med pilens snabbhet. Hade rådmannen känt igen den flyende? Vi veta det icke. Men han stannade under några ögonblick alldeles häpen, följde honom med ögonen, och när han förlorat honom ur sigte, begaf han sig åter i väg.