Göteborgsposten – 9 maj 1862, sida 3

— Kort och godt, ätertog rädmannen med mera lugn, känner ni icke igen stilen? — Alldeles icke. — Då skall jag gå till Beauchamp och visa honom brefvet; jag skall då få veta, hvad han tänker derom. — Jag ser deri ingenting oriktigt, fullföljde advokaten; uppmana honom emellertid att icke nämna derom för någon. -— Hvem har väl kunnat skrifva detta fördömda bref? ... Har ni observerat, att kuvertet har Londons poststämpel ? — Nå, hvad är väl det utaf för vigt? Det skulle vara onödigt, ja, orimligt, att anställa efterforskningar för att få reda på brefskrifvaren; de skulle ej leda till något. Rådmannen gick. Carlyle följde honom med blickarne, under det han med stora steg gick allåen utför, derpå gick han tillbaka upp till Richard, som han fann på tu man hand med miss Cornelia. — Har han gått? ropade den stackars gossen. — Ja. Allt går bra. — Hvad ville han? Hvad hade han fått veta om mig? Efter några förklaringar af Carlyle, sade Richard att bresvet var från Thörn. — Skulle jag icke kunna få träffa min mor? frågade han derefter. — Nej, det synes mig omöjligt, inföll advokaten; efter hvad som passerat, måste vi framför allt vara försigtiga. ; — Och Barbara?