Göteborgsposten – 9 maj 1862, sida 3

Carlyle funderade efter medel att kunna säga Barbara ett ord. Härunder kom en betjent in i salongen. Mrs Hare steg upp, för att gifva honom några befallningar, och Carlyle begagnade ifrigt tillfället, för att bedja Barbara icke vägra antaga inbjudningen, samt sade henne att det var frågan om hennes bror. Hon såg öfver. skad på honom, och en liflig rodnad uppsteg på hennes kit er. Mrs Hare gick åter och satte sig i sin länstol. — Hvad det är kallt i dag, Arch bald! utbrast hon. Jag är säker om, att er syster icke vänta Barbara. — Jag ber så mycket, återtog advokaten, jag har min tillbury derute, just för att köra henne deri till East Lynne, innan jag far till kontoret. Nå, Barbara, gör er i ordning, er mor tillåter det. — Men du skall förkyla dig, mitt barn, fortfor den gamla. j — Åhnej, min mor, jag skall taga väl på mig. — Och jag åtager mig att sjelf köra henne dem i afton, bifogade Carlyle. Efter några minuter sutto de båda i tilburyn. Barbara skulle gerna velat göra Carlyle några frågor; hon brann af lust dertill, men betjenten, som satt bakom henne, skulle då ha hört allt. Då de kommit fram till East Lynne, förde Carlyle henne in i matsalen. : (Forts.)