Göteborgsposten – 9 maj 1862, sida 2

— —— ting sådant? Min bäste rådman, vill ni, att jag skall uppriktigt säga er min tanke? Jag tror att ni i hela deana sak är er egen bödel — Hör mig till slut; jag menar att ni onödigt plågar er. Jag anser, att detta anonyma bref, att alla dessa rykten som man utsprider endast härflyta från någon illasinnad person, som vill roa sig på er bekostnad. — Alla dessa suppositioner äro falska. Hvem skulle väl våga så roa sig på min bekostnad, om jag får lof att fråga? — Hvem? det skola vi troligen icke så snart få reda på. Följ mitt råd och bränn upp detta bref, det är det bästa ni kan göra. Ab, mr Hare, det finnes säkerligen någon, som skrattat rätt hjertligt i mjugg åt att se er denna morgon vada i snön, ty man har säkert anat, att ni burit detta bref till mig, för att rådgöra med mig. — Om jag visste att brefvet voro från någon i West Lynne, skulle jag låta hela staden komma inför mig. Jag skall emellertid bege mig till poliskontoret, för att låta arrestera denne fördömde son, i händelse han skulle infinna sig här. — Nej, det skall ni icke göra! utropade Carlyle med bestämd ton. Först och främst upprepar jag ännu en gång, att Richard aldrig skall våga sig till West Lynne, men skulle han komma, så är ni bans far och ni skulle väl icke vilja tussa spärhundarne på honom. Om andra frukta att tala uppriktigt med er, tvekar jag deremot icke att göra det. Ni bar skrutit öfver att skola lemna er son i rättvisans händer, om ni någonsin träffar honom, och den allmänna meningen har, vet det, icke sparat er, så rådman ni är.