Göteborgsposten – 9 maj 1862, sida 1

liten gård, omkring en mil härifrån, hvarest jag kan vara i säkerhet, — Nej, Richard, ni skall stanna qvar här, afbröt — lyle, jag skulle icke vilja, att min hund ens satte ut nosen i ett sådant väder. ö — Men hvad tänker ni på, min bror! inflickade Cornelia; hvilket rum skulle han då få? Tjenstfolket bör ej få reda på, att han är här. Miss Carlyle var, i det hela taget, hårdare i sitt sätt än i sina känslor. Skulle man tro det? Innan hon uttalade sina ogästvänliga ord, tillochmed innan hon tillkännagifvit sin önskan, hade hon inom sig med sin vanliga liflighet öfverlagt om, huru hon skulle ställa till, för att kunna bereda nattläger åt Richard på slottet. I — Säkert är emellertid, återtog hon, att ni omöjligen kan ligga här, utan att Joyce får veta det. Och Joyce och ni äro dödsfiender, emedan hon tror er vara hennes fars mördare. I — Låt mig tala med henne, jag skall nog kunna öfvertyga henne om annat. — Godt, sade Carlyle, jag skall söka upp Joyce och förbereda henne på detta möte. Han lemnade med dessa ord rummet, gick upp till Joyce och bjöd henne följa sig in i hans lilla arbetskabinett. — Joyce, började han, ni har säkerligen icke glömt huru öfvertygad ni var) om att er syster Afy följt Richard. Ni har sedan dess erhållit visshet om, att edra misstankar voro ogrundade. — Det är sannt, mr.