Göteborgsposten – 8 maj 1862, sida 1

Men lätom oss säga, huru och hvarföre hon ansett sig böra vid denna timma störa sin broder. Sedan hon kommit upp i sin sängkammare, hade hon begärt sin ägg-grogg och derefter börjat sin nattoilett. Utgående från hufvudet, hade hon coifferat sig med den underliga bomullsnattmössan, som vi redan anmärkt för läsaren; derpå tog hon ett minst 8 alnar långt stycke slanell, af hvilket hon gjorde en komisk turban, som hon placerade utanpå nattmössan. Men för denna procedur hade behöfs både tid och tålamod. Cornelia var alldeles icke vacker, men hon egde förmågan att göra sig riktigt ful. Denna afton såg hon ut som en verklig fogelskrämma, med den ofantliga flanellsturbanen, hvars ändar, som hängde ned på båda sidor om ansigtet, temligen noggrannt påminte om de behagfulla öronlapparne på en elefant. Under dessa förberedelser, dock innan flanellsbyggnaden var slutad, ty med sådana öronlappar skulle hon ingenting kunnat höra, tyckte Cornelia sig höra röster från rummet under det, hvari hon befann sig. Hon trodde först, att hennes bror roade sig med att läsa högt, men hon fann dock snart att det förhöll sig annorlunda. — Hvem kan väl vid denna tiden vara hos honom ? frågade hon sig sjelf. Hon ringde på Joyce, som genast skyndade till henne. — Det är någon hos er husbonde! sade hon. — Nej, ingen, miss. — Jag säger er, att der är någon. Jag har hört dem tala. — Jag bar icke sett någon gå in. — Det kommer sig deraf att ni är stockblind. Skynda