Göteborgsposten – 7 maj 1862, sida 2

Blodbad på fångar i Persien. En österrikisk tidning gifver följande hemska berättelse om en afrättning, eller snarare ett blodbad, som den 26 tebruari egde rum i Teheran och vid hvilket 57 turkomanska fångar beröfvades lifvet: Tidigt på morgonen öppnades fängelsets dörrar, och fångarne, som voro hopbundna med rep och ledsagades af soldater, sordes ut på exercisslätten nära intill barackerna. Fångarne hade varit starka atletiska män, men tycktes nu utmattade af trötthet och hunger. En af dem, en gammal man med grått hår, stöddes af tvenne sina söner. Stänger hade blifvit inslagna i barackväggen och dervid fästades fångarue. Dessutom bands hvarje fånges venstra fot upp vid den bredvid ståendes högra ben, så att hvarochen blott hade en fot att stå på. Efter denna operation, hvilken varade en timma, befalldes ett detachement infanteri, posteradt på ungefär sextio stegs afstånd, att gifva eld på fångarne. Men ej en enda af dem träffades; kulorna slogo in i vallen öfver deras hufvuden, ty soldaterna, som knotat öfver att tvingas tjenstgöra som bödlar, sigtade med fit för högt. Den befälhafvande öfversten stack med harm sin värja i skidan och beklagade sig högt öfver att nödgas utföra en dylik tjenst. Soldaterna fördes derefter på fyratio stegs afstånd och afsköto en salva, hvilken blott sårade få af sångarne i benen. Vid tredje salvan föllo fyra döda. tta detachementer, af 100 man hvartdera, fördes fram och hvart och ett sköt tre salvor, så alt 2,400 skott skötos på de femtiosju sastbundna männen. Tre af dem voro då annu oskadade. Deras hufvuden afhöggos sedan af bödlarne, en operation, hvilken sedermera vidtogs med alla de öfrigas kroppar, Hufvudena buros derefter i triumt på pikar. medan kropparna bundos vid svansarne på åsnor och släpades till ett dike, der de begrofvos. mm ooo (0 —