da stämmorna för bläsinstrumenterna sramhöllo det ledande themat i all dess styrka — föreföll såsom ett hänförande medel att gifva dubbelt mera framstående karakter åt den sedermera återkommande krigsmarschen. Den derpå soljande Marche Religieuse spelades med verklig tullkomhghet. Men det skulle föra oss för långt att ytterligare inlåta oss på beskrifoiogar om denna bänförande musik, om hvilken tör öfrigt ingen kan göra sig ett begrepp, som ej sjelf hort den. Mr Costa, som hittills anfört orkestern, öfverlemnade nu taktpinnen åt M. Sainton, hvilken anförde prof. S.erndale Bennetts utmärkta musik till det af Englands rlagerkrönte poet mr Tennyson författade odet. Mr Tenny-ons beundranvärda poesi kunde omöjhgen ha blifvit förbunden med en mera passande musik än denna. Utförandet var allt hvad man kunde önska sig. Aubers ouverture, hvars utförande leddes af mr Costa, var likaledes utmärkt. Marschen i stycket var djerf, kraftig och lifvande, ritornellen glad med sitt egna och pikanta pizicato och codan äfvenledes glad och lifvad. Detta verk af en mer än åtvio års gammal man är någonting utan like. Aidrig hafva arbeten, ehuru företagna utan ersättning, blifvit utförda med mera omsorg och inspiration än de tre nyssnämnda kompositörernas för ifrågavarande fest. Arrangementerna för orkestern voro fullkomliga. Blotta företaget att sammanföra så många sångare och musici var icke lätt. Men allt detta uvfördes med militärisk noggrannhet. Sedan biskopan af London hållit en länggre varm och inspirerad bön utfördes tvenne af Händels väldiga koralhymner — lallelujah och Amen ur Messias, — hvilka öfverträflade allt det föregående i hänförelse och sublim lyftning. Efter ÅAmen? sjöngs folksången ånyo, och dermed var musiken till den religiosa delen af ceremonien slut. Hertigen af Cambridge steg derefter upp och yttrade med hög röst: På drottningens besalimng förklarar jag expositionen oppnad. En lång trumpetsansar söljde på detta lillkännagifvande, och hopen at besökande besvarade den med ett hurrarop, hvilket genjudade från ena ändan af byggnaden till den andra, Härmed ändades den ofliciela delen af festen. En del at processionen banade sig väg till mälningsgallerlerna, medan de öfriga besökande gingo åt alla håll inom byggnaden. Helt såkert utgjorde de besökandes antal 25,000 personer, men likväl hade man temligen godt utrymme, utom i passagerna norroch söderut i midtelskeppet. Arrangementerna iakttogos utmärkt val af alla dem de angingo. Om den fullständiga framgången af denna invigningssest skall kunna anses förebåda något för kommande tider, har verldsutställningen år 1862 en ännu ärorikare framtid tor sig än dess store föregångare. —— —