Göteborgsposten – 5 maj 1862, sida 2

——————— — — Det namnet bar han endast lånat. — Thorn var hans verkliga namn, påstod envist den unga flickan. — Afy, fortfor Carlyle, som alltjemt hade sina genomträngande blickar fästade på henne, ni bör ej söka att bedraga mig. Thorn, jag upprepar det, är icke denne persons verkliga namn. — Men jag känner honom icke såsom någon annan, jag försäkrar er det, mr. — Har ni sedan dess återsett honom? — Blott en gång, och då blott händelsevis. — Hvar är han nu? — Nu? Det känner jag icke. Det är mycket länge sedan jag träffade honom. Jag bar dock skål att tro, det han rest med sitt regemente till Ostindien. — Och hvilket regemente tillhör han? — Nu frågar ni mig verkligen mera, än jag sjelf vet. — Afy, återtog Carlyle, det är dock nödvändigt, att jag får återse denne man. Och jag skall härför göra allt hvad i min makt står. Känner ni någon medlem af hans fasad7 — Nej, mr; jag tror, att han var alldeles emsam i verlden, åtminstone nämnde han icke ett ord för mig om sina slägtingar. — Ni påstår således, att hans namn var Thorn? j — Ja, det gör jag, och jag är fullt öfvertygad derom. — Afy, vill ni veta, hvarföre jag så mycket önskar återfinna denne man! Jo, jag misstänker, att just han varit den, som mördat Ilallijohn.