Göteborgsposten – 5 maj 1862, sida 2

—— — — —— tHtw6t7112n (Bee Mm ——L —— cn— 5 3 — Iocksley befann sig samma afton, då brottet begicks, i skogen; Otway Bethel var der också; tror ni icke att någon utaf dem kunnat begå mordet? — Nej, genmälte Afy utan tvekan. Richard Hare är den brottslige, det har jag sagt och dervid står jag fast ända till min sista suck. Jag har bevis, öfvertygande bevis, men dessa bevis behåller jag för mig sjeli. Med dessa ord gick hon ut ur rummet, lemnande advokaten i den största oro och mer än någonsin förvirrad. Borde han väl tro på den förklaring Ricbard Hare förut afgifvit eller skulle han tro på Afy Hallijohns motpåståenden ? (Forts.) Plockgods. Vid nitton års ålder. En man berömde sin hustru på det öfverdrifnaste, äfven i många högst obetydliga afseenden. Någon frågade: har min herre ock hört hvad hon gjorde när hon nyss hade fyllt sitt nittonde år ? Mannen rodnade och svarade nej. — Jo, hon gick in i sitt tjugonde. En skräddaremästare i Prag har till expositionen i London afsändt en frack, som han tillegnat österrikiske statsministern Schmerling, emedan detta mästerstycke är diktadt efter en fotografi af ministern. Med fracken följer ett betyg från hr Schmerling, att den är förfärdigad Åpå fri hand, det vill säga utan mått, och passar förträffligt.