— —— —————————77 — Nåvål, fastän lady Isabel är död, skall man dock alltid påminna sig hennes uppförande; det var en ovärdig: qvinna. — Tyst, Afy! utbrast med befallande ton den stackars Joyce, ni har ej rättighet att tala på detta sätt. — Jag känner hennes förflutna lif, jag känner alla hennes förseelser, fortfor Afy, utan att låta det ringaste afskräcka sig; det är icke för intet jag befunnit mig hos lady Mount Severn. — IIvad sager ni? afbröt Joyce och såg med förvånade ögon på Afy, har ni varit i tjenst hos lady Mount Severn ? — Ja, hvarför icke? Jag har varit der nui tvenne år. Jag har hört ofantligt mycket pratas om lady Isabel, det försäkrar jag er! Man påstår att hon var mycket vacker; men sir Francis blef dock, oaktadt all hennes skönhet, trött vid henne och lemnade henne som så många andra, Det sägs, att han är gift. — Ja, genmälte Joyce med en barmfull ton, och jag förvånar mig öfver att en ung och väl uppfostrad flicka velat gå in på att förena sitt öde med en så djupt sjunken brottsling. — Ah, sådana der saker roa och behaga fruntimren! inföll Afy skrattande; vi tycka om alla brottslingar, åtminstone då de se bra ut. — Känner ni honom? Ni har helt säkert sett honom hos lady Mount Severn? — Jag känner honom, men det är icke der jag träffat honom. Han skulle ej mera våga att sätta sin fot inom Mount Severns hus, ty grefven skulle då köra honom på dör