oförklarligt följa på hvarandra i Förenta sta terna. Stora framgångar, förskräckliga olye skor, hopp, fruktan och ovisshet dansa fram för oss med mer än teatralisk snabbhet oci sotrolighet. Skådeplatsen är stor, men vä sylld. Uppmärksamheten drages från veste till öster, från norr till söder, och en lång och afbruten kedja af blodiga slagtningar fram kalla ständigt ny uppmärksamhet, ny sasa och ny förvåning. Men medan vår uppmärksam het fästas på den vilda sammanstötninger mellan norr och söder, är det en del af För enta staternas befolkning om hvilken man höt blott litet, men som har måhända ett djupare intresse i striden än någon annan del af ame rikanska allmänheten. Under denna feber al uppretade passioner, under denna kullstörtning af allt som hittills varit ansedt som bestående och sanktioneradt kan man väl med skäl fråga hvad öde som är bestämdt för fyra eller fem millioner negrer, hvilka ej taga någon del i striden. Är då utgången af så ringa vigt för dem, eftersom de stå med korslagda armar och betrakta dem, hvilka de blifvit lärda att anse såsom tillhbrande en högre och ädlare klass än de? Detta är en af de gåtor, som tiden sjelf skall lösa; men vi erkänna att om vi skulle tillåta oss en gissning, så vore det: att hvem som än vinner, om verkligen någon kommer att göra det, så är det nästan säkert att negrerna skola förlora på resultaterna af det närvarande borgerliga kriget. Negrorna ha, såsom det vill synas, ingen vän på Nordamerikas kontinent söder om Englands besittningar. Visserligen finnas abolitionisterna, hvilka argumentera med mycken styrka och högljudt deklamera till deras fördel; der finnas äfven plantörer, hvilka vi tro i allmanhet behandla sina negrer med stor mildhet. Men den tjenst som abolitionisten vill göra negern inskränker sig till hans frigifvande. Så länge negern hålles i träldom och tvingas arbeta för en annan, är han en menniska och broder. Så snart han deremot olifvit emanciperad, är det så långt ifrån att han betraktas som menniska och broder, alt han tvärtom af norden behandlas som en förskjuten, en paria, för hvilken intet arbete är ullräckligt lågt, från hvilken man aldrig nog strängt kan hålla sig afsöndrad. Att äta med honom vid samma bord, att sitta med honom 1 samma teater, att resa med honom i samma lernvägskupe är att befläcka och förnedra sig. Hans rätt till frihet medgifves gerna eller torsvaras tillochmed på det lifligasze, mer nans rätt till något af dessa ting, för hvilkas kull friheten är önskvärd, och utan hvilka dess blotta namn är ett bån, denna rätt förvägras honom oböjligt och med förakt. Racen kan ej slå rot och tillväxa i de norra staterna. Canada är visserligen öppet för dem och den större mildheten i sederna, den större toleransen mot dem som i intellektuelt, politiskt eller fysiskt afseende äro den herrskande stammen olika, försäkrar dem om mild behandling; men klimatet är för strängt för en tropisk race och utsigten till täflan med ett anglosachsiskt folk är ej uppmuntrande ör de okunniga och undertryckta infödingarne från en sydlig plantage. Ehuru planageegarne å andra sidan äro fria från den nstinktlika motvilja, hvilken i norra staterna sör den frie negerns lif lika odrägligt som lafvens, så hafva de dock iatet annat be5repp om negern än som ett slags husdjur. De tro ej att han kan emottaga undervisning, ch försöka att bevisa riktigheten at denna ro genom att hindra negern från möjligheen att inhemta någon kunskap. Den lag, vilken bestämmer fyra millioner menskliga arelser till blott boskap åt åtta millioner anra menskliga varelser, uppehålles af sydsta-I