Göteborgsposten – 3 maj 1862, sida 1

————— niskorna. IIvarföre skulle hon taga dem, som nu säkerligen med tillfredsställelse erhällit underrättelse om hennes död, ur deras irring? Nej, det vore bäst för henne, att begagna sig af detta misstag och hådanefter lefva okänd af alla samt lemna sina forna vänner i fred och lugn. Hon var nu ensam, ensam, utan något barn att föda, utan något annat att tänka på, än att förskaffa sig sitt dagliga bröd. Hon kände sig ha nog mod och styrka att arbeta. Hon kände sig för stolt, att åter mottaga sitt lifs uppehälle af lord Mount Severns händer. Hennes beslut var fattadt, hon skulle ingenting säga, hon skulle ingenting förråda. Hon skulle för framtiden fortfarande kalla sig m:me Vine och hon skulle ej uppgifva åt någon sitt rätta namn. Lady Isabel är således död, död för verlden. Det bref, som hon skrifvit och hvilket sändts till lord Mount Severn, hade i all hast blifvit sändt till Carlyle. Under mer än en veckas tid talade man i West Lynne och på East Lynne icke om någonting annat än den stackars lady Isabels död. Denna nyhet gaf tillfälle till tusentals kommentarier; sedan hvar och en nu uttalat sin åsigt och laggt sitt ord till, lemnade man detta samtalsämne. Lady Isabel var glömd, glömd för alltid I Femtonde Kapitlet. Ett oväntadt besök. En eftermiddag då en häftig storm blåste, skyndade en ing qvinna mot East Lynne. Att döma af hennes toilette,