De sörenade rikena Sverige och Norge. IL. Vi sökte i vår första artikel visa, huru Sveriges och Norges principiela jemlikhet e; allenast utgör en af grundstenarne för föreningsbyggnaden, utan äfven, sedan föreningen; blef ett faktum, ständigt ingått såsom en ovilkorlig förutsättning uti alla de förhandligar angående våra unionela förhållanden, som egt rum. Vi sökte äfven visa, att under denna på båda sidor lika troget fasthållna förutsättning ståthållarfrågan, som väckt någon schism: mellan rikena, blott är en tillfällig fnurra på tråden, som vi anse lättast kunna utre das genom en af båda parterna nedsatt kompromiss med kongl. sanktion, isynnerhet som ståthållarfrågan ej är ovilkorligt betingad af någon det ena landets öfvervigt öfver det andra (ty de äro båda principielt lika), utan i sin nuvarande position är beroende af olika uppfattning inom de båda länderna af vissa grundlagseller kontraktsbestämmelser. En kompromiss sårar intetdera landets rätt, på samma gång den befriar den gemensamme konungen från ett bryderi, hvilket han, om de båda representationerna passionsfullt och ensidigt fasthålla vid en gång uttalade åsigter