Göteborgsposten – 1 maj 1862, sida 2

generals uppgifter å sydtruppernaförlust. Att uppgilten öfver de många fångarne är orimlig, tramgår äfven temligen bestamdt, då man jemtör de förvirrade underrättelserna från de olika amerikanska lägren. Det sannolikaste resultat, hvartill man emellertid kommer, är, att Söderns förmåga att försvara sig ännu är stor och att stämningen derstädes ännu är tillräckligt hög, för att sydtrupperna skola kunna ännu någon tid göra starkt motstånd mot den påträngande Norden. Härigenom försvagas den afven här i Europa så vegärligt väntade utsigten till ofverenskommelse mellan de krigförande parterna, vare sig genom förlikning eller en genom vapenmakt aftvingad fred. Det alltmera stigande eländet i flera europeiska arbetsdistriktor, isynnerhet i England och Frankrike, väcker allvarliga bekymmer hos dessa båda länders statsmän. De förut genom föregående års öfverproduktion ännu befintliga restupplager af bomullsfabrikater minskas alltmera, råämnet räcker så obetydligt till, att de flesta fabriker endast arbeta några timmar på dagen, under det äfven en stor del andra alldeles inställt sitt arbete. I Frankrike råder den största nöd äfven inom sidenfabriks-distrikterna, hvilkas förnämsta afnämare Amerika var. Nästan fullkomlig arbetslöshet råder derstädes, och hungerns fortviflan, blott ringa afhjelpt genom den dock stora enskilda välgörenheten, börjar gifva sig lutt i ett knot, som måhända snart nog skall öfvergå i högljudt skri. En sådan sakernas ställning är isynnerhet farlig i Frankrike, der alla olyckor, som drabba lendet, korporationer eller de enskilda, genast skrifvas på regeringens rakning, tack vare det dock så mycket klandrade centralisationssystemet, som inom förvaltningen är rådande. Och då ministrarne i detta land alldeles icke kunna anses såsom någorlunda sjeltständiga män, utan alla äro blott kejsaren ansvariga för sina handlingar, så är det ju helt naturligt, att den genom den rådande nöden framkallade oviljan skall vända sig emot statschefen sjelf, i-ynnerhet som prohibitionisterna af enskilda intressen ropa av det på kejsarens egen åstundan åvägabragta handelssordraget med England har stor del i det olyckliga ullståndet. Man vet, hvad det vill saga i Frankrike, då massor af sysslolösa arbetare börja gadda sig tillsammans. bet finnes ej tacksammare verktyg i verlden än dessa för stämplingar och intriger mot den bestående ordningen, och då man känner, huru många jäsningselementer som i närvarande stund arbeta inom den franska samhällskroppen, är det latt törklarligt, om kejsar Napoleon skulle besluta sig för äfven de kraltigaste mått och steg, för att, om ej göra fullt slut på kriget mellan de båda amerikanska antagonisterna, dock göra handeln fri. Det har förut varit försåkradt, att kejsar Napoleon lofvat att, om inga algorande krigshåndelser snart timade i Amerika, intervenera i förening med England i de transatlantiska angelägenheterna. hort efter det denna underrättelse af den halsfofficiela pari-erpressen skickats ut i verlden, berättades det från Amerika, att sydstaternas kongress frigifvit de nordiiga hamnarne för handel med främmande makter. Då, såsom vi ofvan visat, det nu ligger klart i dagen, att sydtrupperna hunnit taga fasta positioner, der de stå starka till både numerar och mod, så finnes ej heller någon snar utsigt till krigets slut. Den franska diplomatien skall derföre ofördröjligen arbeta på sitt ofvannämnda foresatta mål. Detta bevisas äfven af en pr telegraf ingången underrättelse om, att franske gesandten i Washington, Mercier, lemnat denna post och afrest till Sydregeringens hufvudsäte Richmond, en resa som i Nordstaterna väckt den största sensation. Det är således att förmoda, det vi snart skola få höra omtalas nya och för Europa i närvarande stund högst vigtiga underrättelser från andra sidan Atlanten. Hvad hållning England i denna angelägenhet tänker intaga, är det ännu för udigt att yttra eig om. England vill framför allt freden, ty den gynnar dess intressen; men dessa senare ropa nu högt på en intervention. Det troligaste är, att England, som nog gerna vill att yxan skall gå, ehuru det tvekar om att hålla i skaftet, skall tillsvidare ännu intaga en afvaktande hållning, och när Napoleon tyckes ha någon chance för att vinna sin afsigt, bistå honom af alla krafter; ty England lider dock mycket, ja mest af det nuvarande tillståndet. Det visar sig nu som ett faktum, att den allmänna opinionens ställning i Preussen blifvit rätt uppskattad af utanför stående betraktare. Såväl i Berlin som öfverallt i landsorten hafva de första valen, elektorsvalen, utfallit uteslutande till förmån för det liberala partiet, så att man redan nu med säkerhet kan antaga, att deputerade kammarens färg FO KO 141