Göteborgsposten – 1 maj 1862, sida 2

lelgoland: o. —Iader k. — Klart. cromer: SSO. — Laber k. — Klart. bover: SO. — Märss. k. ss 2 3 JAR JE Opinionen inom Upsala studentkår angående lektor Ljungbergs ideer. Såsom vi förut nämnt, ha vi från Upsala mottagit en anonym protest i anledning af vår korrespondents i Upsala yrtrande sätergifvet 1 Göteborgs-Postens n:o 80) att hr ha vunnit liflig sympati hos större delen at den studerande ungdomen vid Upsala universitet. Till vederlaggning af detta korrespondentens yttrande innehöll skrifvelsen endast insändarens protest för sin del, hvarföre den ej i sin helhet intogs. Kort derpå lemnadeoss en skrifvelse i samma ämne, undertecknad af ÅStudenter af Göteborgs nation. Då denna uppsats var bemängd med åtskilliga personliga utfall mot bemälde vår korrespondent, hvilkas återgifvande vi ansågo vara mindre passande, anhöllo vi om författarnes tillåtelse att få stryka dessa och endast återgifva hvad som rörde hufvudsaken, eller de påstådda sympatierna i Upsala för lektor Ljungberg. Sedan vi i går erhållit detta tillstånd, skynda vi att meddela uppsatsens kärna, så lydande: För att icke likt författaren i korrespondensartikeln löpa åstad med improviserade fantasier, som sakna all objectivitet, hafva vi, beträffande den lifliga sympathien hos större delen af den studerande ungdomen tör lektor Ljungbergs ideer, från så säkra händer som möjligt sökt upplysning om beskaffenheten af de yttranden, som vid de offentliga talöfningarne inom de särskilda Nationer, der trågan varit a bane, förekommit. Häraf kan dock ingalunda det resultat dragas, som den värde korrespondenten gjort, enär de voro ganska få, som i nämnde fråga yttrade sig — inom hvarje Nation på sin höjd 6 å 8 personer; utan vill man af detta fåtal draga någon slutsats, så blefve den just motsatsen at hvad korresp. påstått. Vi vilja dock icke göra detta, emedan vi veta, att vid dylika disputationsakter flera finnas närvarande, som ej uuala sin ofvertygelse, oaktadt de verkligen beträstande den törekommande frågan kunva ega en sådan. Säkrare synes det oss dertöre vara att utröna en sådan opimon genom enskilda samtal, hvarigenom det tör våra sagesmän inom de olika Nationerua, af hvilka en och annan är akademisk larare, framstår, att sympatierna inom den del at kåren, der frågan förekommit till undersökning, ej äro för lektor Ljungberg. Man kan vemligen icke tatta. huru det lacer törena sig att ogilla eller bortresonnera en kyrkas bekännelse och ändå anse sig vara en god medlem inom samma kyrkosamtuna. Att hr Ljungberg ieke auser Ev. Lutherska kyrkans bekännetse om Christi gudom sann är just aniedningen, hvartör han upptradt mot samma kyrkas nämnda dogm. Sålunda borde han efter vanligt menniskoforstand också kunna fatta, att han icke längre är nämnda kyrkas medlem, äfven om han icke bitvit de tacto ur dess samfund utesluten, hvilket nacurligtvis icke kan ske torr, än man offentligen förkiarar, att man ej gillar kyrkans bekännelse, men deretter borde anses såsom eu gitven foljd. Nu har han gjort en sådan bekännelse; ty i och med detsamma han forklarar, att bekännelseskrifternas uttryck om Christus, sann Gudl, icke kan etter hans uppfattning 1örstas så, som kyrkan fattar dessa ord, så står han i rak strid mot det samtund, han anser sig tillhöra. Antingen måste ban sålunda tränträda sim åsigt i denna traga, eller ock, om hans samvete det icke tillåter, söka gemenskap med det samtund, som bekänner haus åsigt. Men aw Ev. Luth. kyrkan ej gör det, är för hvar och en, som det vill 1utta, fullt klart. Men är han icke medlem af vår kyrka, så kan ban väl svårhgen sitta såsom medlem i ett kollegium, som i förekommande tall skall döma enligt samma kyrkas bekännelseskrister. Vidare anser man Herr L. deruti hafva handlat trolost mot sin. bröder i den kyrka, han menar sig tillhöra, att han visserligen ritver ned den trosgrund, hvarpå de byggt, men icke gifver dem nägot att hoppas på, när ueras bekymrade samvete ser sig om etter hjelp för deras själar, hvilken hjelp alltid funnits i Christus, den saune Guden och sanna menniskan, såsom Guds Ord lärer. Så framstår frågan tör dem, som hafva något medvetande at kyrkans betydelse. Deremot gifves det naturligtvis atven här blaud Studenter ett antal, som anse honom hafva handlat konseqvent riktigt; men huruvida detta autal är det större, är en anuan och ännu omtvistad sak. Detta är hvad vi kunnat utforska om uppfatiningen af nämnde fråga. Vi äro förvissade, att vi härvid hafva tullt ut så säkra fakta och auktoriteter att åberopa, som korresp., och kanske icke så lite säkrare, emedan vi gjort oss möda att samvetsgrannt utforska hvad som tor äldre studenters upptattning tramstär såsom allmänna omdömet inom kären Korresp. skulle derföre hafva gjort både sig sjelf och saken en stor tjenst, om han, innan han nedskre sitt omdöme, tagit någon notis om verkliga sorhåäl, landet, forsävidt det ännu kan utrönas. Såsom man kunnat förutse, komma in: sändarne ej heller till något bestämdt resultat i afseende å storleken at lägret för eller emot hr lektor Ljungbergs upptradande. Som ett litet bidrag till frågan kunna vi emellertid meddela, att inom sjelfva Göteborgs nation 1 Upsala varit ifrågasatt att till lektor Ljung: berg öfversända en adress uttryckande undertecknarnes aktning för den frimodighet hvarmed lektor L. uttalat sina åsigter. At törslaget förfallit, måste man för närvarande gilla, helst sedan det visat sig att redan vår korrespondents lilla yttrande väckt så myc ken oro.