Göteborgsposten – 29 april 1862, sida 2

—1 l— — Jag skulle gerna vilja veta, hvad hennes smak är muttrade rädmannen. Men å propos, tillade han lifligt och bytte hastigt om samtalsämhe, man talade mycket om er i går på värdshuset, och man påstod, det ni står på vägen att gifta om er. En temligen stark rodnad steg upp på Carlyles kinder, ett säkert bevis på den rörelse, dessa ord framkallat hos honom. Men han hade dock nog välde öfver sig sjelf att kunna dölja sin förvirring. — Verkligen! utbrast han vårdslöst. — Ah, ni är en slipad krabat, fortfor rådmannen; ni tycker om att under hand utföra sådana der saker. Ni minns väl er första ... Mr Hare afbröt sig plötsligt, ty han insåg att det ej var passande att återuppväcka det förflutnas minnen. Han började smähosta, liksom för att bättre dölja den dumhet han begått. — Man påstod der, återtog han efter en stund, att ni så ofta besöker sir John Dobede, icke för att blott tala med sir John, utan för att egna hans dotter sin hyllning. — Och man sysselsätter sig verkligen med sådant der på värdshuset? frågade Carlxle godlynt. Ja, jag medger det, miss Dobede gifter sig, och jag har tillochmed fått i uppdrag att sätta upp kontraktet. — Jag talar icke om henne. Alla menniskor veta verkligen att hon skall gifta sig med den unge Sommerset. Dot var hennes syster, miss Louise, som jag menade. Hon är mycket vacker, Carlyle. — Ja, mycket vacker! svarade Carlyle. (Forts.)