Göteborgsposten – 29 april 1862, sida 1

De förenade rikena Sverige och Norge I. Den lugna och oväldiga diskussionen: tid för utredandet af de ömsesidiga förhållandena mellan Sverige och Norge ar inne, oct den bör ej heller lemnas obegagnad at dem, som nitälska för Nordens framtida väl och enighet, på det icke de båda ländernas snart sammanträdande representationer må återigen kunna af lidelsefulla passioner, härflutna trån brist på verklig kännedou om opinionen inow folken, hänföras till farliga slitningar. Det är undvikandet af dylika, som vi för en framtid framtör allt måste göra till tjelfva itspriucipen i våra gemensamma förhandlingar, ty oenighet och käbbel förorsaka alltid misstro hos de oeniga emot hvarandra, derigenom forsvagas äfven deras styrka, och herrsklystna inkräktare hafva då lättare att bereda sina stämplingar och kanske tillochmed blanda sig i våra angelägenheter för ordningens upprätthällande, säsom det heter. Undvikandet af detta vårt forsvagande vinnes naturligen bäst genom ömsesidig aktning för hvarandra, hvilande på den principiela likhet, som måste utgöra grundvalen för föreningen mellan två fria och sjelfständiga folk (konung Carl XV:s lika väl som politiskt klokt sagda ord); genom ett värdigt iakttagande af den gamla regeln det enskilda sorterar under det allmänna, bär uttryckt deri, att båda länderna för alltid aflägga den fruktan för hvarandraOvergreb, som alltför osta gitfvit sig till