Göteborgsposten – 28 april 1862, sida 2

— Jag skulle vilja lefva af mitt eget arbete, genom att gifva lektioner, tillade hon med en stämma, afbruten af bittra snyftningar. — Genom att gifva lektioner! upprepade lord Mont Severn, och huru mycket tror ni er skola kunna vinna derigenom ? — Ringa, men dock tillräckligt för mig och mitt barn. Jag kan undervisa i sång och musik och på detta sätt förtjena 100 pund årligen. — Ni kommer ej långt med en sådan summa. Jag förbinder mig att lemna er en dylik, ej årligen utan qvartalsvis. — Nej, jag kan icke emottaga detta anbud, jag förtjenar det icke, jag har ej någon rätt till er sympati. — Ni ager alltid rättighet att göra anspråk på mitt deltagande, Isabel. Lugna er derföre och hemta nytt mod. Tacka mig icke, jag uppfyller endast min pligt. Då jag kommer hem, skall jag tillsåga min bankir, att han för hvarje år skickar er 400 pund. Dethär skall ej räknas in med, tillade han och lade några sedlar på bordet. i — Nej, utbrast hon, djupt rörd öfver så mycken godbet. nej, jag är ovärdig detta ert ädelmod, ätertag penningarne; jag behöfver dem dessutom icke. I — Hvad menar ni dermed? Har ni icke sagt mig att ji sålt edra juveler? Seså, var ej längre ett barn, tag dessa penningar och låt oss ej tala mera om saken. Har ni några i skulder ? ! — Det är godt; följ mitt råd och sök ej göra några