Göteborgsposten – 26 april 1862, sida 1

— skedliga roslagskarlen yttrade, ett yttrande som i häsden är behållet i ordspråket: Det knallar och går, sa rospiggen, stod på grund. OoOtvetydiga vårbovis hafva vi dock. Pro primo har svalan anländt och pro secundo är snart trädgårdsföreningen mogen för öppnande. Det egendomligaste med denna vär ar, att vid densammas annalkande de sängfoglar, hvilka i Kungsparken haft sina lyriska tillhåll, då draga mot söder. Sådant kan nu icke hjelpas och afsaknaden är icke stor. Att, såsom några förmena, hela sällskapet (på undantag när) stannat i stöpet, kan visserligen vara sannt, men det säkra är, att osten kommit upp i smöret, och kan man begara något aputligare? Vid tal om musik, må påpekas, att det härvarande tyska operasällskapet under sin första abonnementsserie uppfört ej mindre än 11 operor, nemligen Figaros bröllop, Friskytten, Stradella, Martha, Czar och timmerman, Hvita frun, Den stumma från Portici, Barberaren i Sevilla, Norma, Romeo och Julia, Regementets dotter, samt under andra serien 7, neml. Enleveringen ur seraljen, Schweitzersamiljen, Postiljonen från Lonjumeau, Fra Diavolo, Sömngängerskan och Lucie från Laumermoor. Inalles hafva sålunda tills dato 18 operor blifvit gifna och man har, efter annonserna, hopp om att tjoget skall fyllas innan sällskapet afreser härifrån. Denna storartade verksamhet står troligen utan sin like i konsthistorien. Stockholmspubhken, i musikaliskt hänseende godt bildad, måste åtnöja sig med 6 å högst 10 operor under säsongen; men vi Göteborgare noja oss ej med sådant, ja, vi äro tillochmed så oförskämda, att vi ej ens äro nöjda med dessa 20 operor. — Ännu återstår oss dock troligen otverraskningar, ty en ny barytonist lär väntas. Han är redan anmäld som ,flytande, och den vind som sällskapet, eller rättare direktören, har i seglen borde ej för honom vara motvind. Flytande laddningar, hvilka gå för ordres, blifva dock ofta plötsligen drifna ur sin kosa, och derföre kan hända att hr Föppel blifvit såld till annan närgränsande hamn, och då blir publiken ,gefoppt. Ericssons pansarbatteri har naturligtvis gjort sin rund i verldens alla tidningar. Ericssons beröm är öfverallt högt uttaladt och ej minst i Förenta staterna. Derom vittnar bäst följande strof, hemtad ur ett New-Yorkerblad : Lätom oss fylla våra pokaler med svensk punsch och låtom oss dricka för Jenny Linds och Ericssons hemland, för dess tappra söner och blonda döttrar, och önska att vi återigen må höra den ljufliga näktergalsstämman, ackompagnerad af tordönet från en Monitor. Så skall det låta; det gör det svenska hjertat godt. I vår goda stad befinna sig åtskilliga originaler och bland de främsta af detta slag torde få räknas de ännu här och der qvarsittande armar, hvilka fordom uppburo argandska lyktor. I fjorton års tid hafva de förgäfves sträckt sina armar för att vara ljusets riddersmän; de hafva afundats gaspålarne, de hafva undrat på Drätselkommissionen och med ett oblandadt nöje hört berättas, att åtal skall, på hög befallning, anställas mot kyrkoherden Warholm i Veversborg för det han låter lik stå halsåret obegrafvet. De stackars invaliderna, utdömda, dödade, hafva ju i 14 års tid fått vänta på sin jordiska hädanfärd. nn er nn