Göteborgsposten – 24 april 1862, sida 2

Från Utlandet. Den med telegrafen i går ingångna underrättelsen från Amerika, att en stor drabbning levererats mellan nordoch sydtrupperna i vestern, uti staten Mississippi, fästar åter den något svalnade uppmärksamheten på händelsernas gång derborta på andra sidan Atlanten. Såsom läsaren torde minnas äro sydtrupperna delade i tvenne hufvudstyrkor, den vid Potomac i Virginien och den i vestern. I Virginien äro nordtrupperna under framryckning och sydtrupperna på återtäg, någon drabbning har dock derstädes ännu icke egt rum och de båda antagonisterna ha således ej mätt krafterna med hvarandra; men det vill dock synas som att segern afgjordt lutar till förmån för norden. General MClellan, som här sjelf för befälet öfver nordtrupperna, tros ha för plan att kasta sina trupper mot Fort Monroe, för att derigenom kunna kringränna sydstyrkan och intaga sydstaternas hufvudstad Richmond. Men härtill fordras tid, så att vi sannolikt ej så snart skola få höra om någon vigtigare tilldragelse derstädes. I vestern ha sydtrupperna lidit många nederlag och varit utsatta för den ena motgången efter den andra. Alltsedan Fort Donnelson intogs, ha de ständigt forföljts af otur och motgångar, och nordtrupperna ha foljt dem i hack och häl såväl till lands som i båtar på floden Mississippi. Orsaken till sydtruppernas motgångar tros förnämligast ligga deri, att de voro i små afdelningar kringspridda på flera olika håll, medan nordtrupperna deremot hade den fördelen att kunna handla med större kraft. General Beauregard öfvertog emellertid efter Donnelsons fall befälet och skyndade att genast upprätta det begångna felet, i det han började draga sina trupper tillsammans allt hvad han kunde. Den sista ställningen han intog är den 150 engelska mil långa sträckan från staden Decatur i Alabama till ön n:r 10 i floden Mississippi, med centern i Corinth i nordliga trakterna af staten Mississippi. Platsen Corinth hade starkt befästats af sydtrupperna, hvilkas numerär der ansågs uppgå till 70,000 man. Enligt gårdagstelegrammet lär general Beauregard utanför Corinth ha anfallit nordtrupperna och i början vunnit stora framgångar; men då senare på dagen förstärkningar anlände till unionisterna, måste Beauregard draga sig tillbaka till Coriuth, hvars starka befästningar skydda honom. Blodbadet säges ha varit förfärligt, men de uppgifna siffrorna äro synbarligen alltför amerikanskt tilltagna och stöta på äkta humbug i yankeemanår. Drabbningen har antagligen dock varit högst våldsam och manspillan stor. Det är saunolikt, att en ny drabbning snart åter skall levereras derstäde-, ty den position, sydtrapperna inneha, är för väl vald och stark att böra lemnas annat än i högsta nödfall. Men tiden skyndar och nordtrupperna erhålla alltjemt förstärkningar, så alt slaget må gilvas snart, om södern i denna landsända skall kunna bibehålla sig, oaktadt trupperna befinna sig i trakter, der söderns sak anses af hvarje såsom helig. Nordtrupper ha dessutom redan börjat operera mot New-Orleans, och lyckas de få fast fot der, skola de kunna fånga Beauregard mellan tvenne elder. Åfven en annan fara hotar, alldenstund dessa trakter just äro rika på svarta, hvilkas hållning vid nordtruppernas ankomst med sina proklamationer man ej gerna kan beräkna. Om derfore icke några mera gynnande tomständigheter inträffa, för att underlätta sö