— — —— —— , — Jag upprepar det, fortfor hon och fästade på honom forskande och genomträngande blickar, det är numera icke värdt för er, att begagna er af edra grofva undanflykter, edra forna lögner. Jag vill veta reda på sanna förhällandet. Förstår ni? — Fullkomligt. Var god fortsätt. — När ni lemnade mig i sistlidne juli månad, gaf ni mig ert hedersord på, att ni skulle komma tillbaka hit i tid för att låta sammanviga er med mig. Ni vet nog, hvad jag menade med orden: I tid! — Då jag afgaf detta löfte, trodde jag mig kunna hålla det, afbröt han lifligt, men jag har mot min vilja blifvit qvarhållen i London af högst vigtiga affärer. Min närvaro i England är ännu nödig och jag har kommit hit, blott för att få i hast trycka er hand. Jag tänker att i öfvermorgon åter resa min väg. — Nåväl, återtog hon, ni bedrog mig på ett ovärdigt sätt, då ni försäkrade, att ni tänkte komma tillbaka för vigselns skull; ni ljög, då ni sade så, och ni hyste ej ens någon tanke på att bevilja mig denna uppråttelse; ni skulle annars låtit förena er med mig före er asresa. — Hvad menar ni? — Afbryt mig icke, återtog hon lugnt, och ni skall snart förstå mig. Ni hade knappast hunnit lemna detta hus, då en af pigorna, under det hon ordnade edra saker, i en ficka på er nattrock faun ett bref, som hon skyndade att lemna mig. Detta var ett af de två bref, som ni fick samma morgon ni lemnade mig. Jag såg det på stilen och