Göteborgsposten – 23 april 1862, sida 3

de också tor ungesar ett är sedan. Bolagets styrelse har nu låtit instämma hr Brandel med yrkande att utbekomma skriftligt gåfvobref, hvars aflemnande han förvägrat. Från Utlandet. Utrikesnyheterna äro forcfarande magra och allt tyckes endast tillkännage, att en ovanlig verksamhet råder inom vissa kabinetter, för att klara den italienska frågan eller åtminstone bringa den ett steg närmare sin lösning. Det börjar nemligen bli alltmera synbart, exkonung Frans ej kommer att bädanefter att särdeles länge grassera i Rom; och det är tydligt att hvarje regering måste understödja Italiens sträfvan att få bort denne ,omöjlige konung. Det torde derföre kunna med säkerhet antagas, att konung Frans snart måste lemna sin hittillsvarande tillflyktsort i Qvirinalet i Rom. Visserligen är detta ett steg, som borde för länge sedan tagits af makterna, ty ett år af mord och brand och röfverier bar mer än tydligt ådagalagt nödvändigheten af att en gång för alla betaga bourbonerna utsigten till ett möjligt återförvärfvande af tronen; men då vissa djupare liggande konsiderationer möjligen dertill föranledt, är det ännu för tidigt, att närmare inlåta sig härpå. Önskligt är emellertid, att de nya förhoppningar, man börjat fästa vid de pågående förhandlingarne i detta afseende, måtte leda till målet och lända Italien, hvilket af många anledningar eger vår varmaste sympati, till bästa. Tidningarne fortfara med sina meddelanden om, att ett stort röfvaretåg skall i dessa dagar rycka an mot Syditalien, och att legitimisterna arbeta med händer och fötter på att gifva detta den pregel af storartad opinionsyttring, som bourbonerna i närvarande stund helst af allt skulle önska, för att få sin sak till en ,,helig sak. Innevånarne i Foggia hafva beslutat att tillsända lord Palmerston en tacksägelseadress med anledning af de för Italiens sak gynnsamma ord han uttalat i underhuset under diskussionen om detta lands angelägenheter, och de bedja deri hans lordskap att i Italiens intresse fortfarande bibehålla samma sympati. På Joniska öarne fortfar rörelsen. Besynnerligt nog vidtager engelska regeringen de strängaste åtgärder, och hon har bl. a. arresterat flera utaf anhängarne af öarnes förening med Grekland. En korrespondent från Athen skrifver om vissa förhållanden, som afse rörelserna i Grekland och å Joniska öarne, detta: ,,Det finnes fyra partier, som tvista om Greklands framtid. På senaste tiden har bildat sig ett parti, som till sin öfverskrift har: , Grekland, förenadt med Joniska öarne, Epirus, Albanien och Kreta under en engelsk prins. För detta mål arbeta de engelska och amerikanska missionärerna, ett litet parti på Joniska öarne och i Athen. Ett annat parti, gammalt och grekiskt-ortodoxt, drömmer om en prins Leuchtenberg, hvilken skulle lemna Grekland i morgongåfva utom sin trosidentitet äfven en betydlig tillökning i provinser. Han skulle dessutom förmäla sig med en engelsk prinsessa, för att vara säker om tvenne makters skydd. Ungdomen, advokaterna och andra svärma för prins Napoleon, för att få honom till kejsare öfver det grekiska riket. Grekland ända till Donau, med Konstantinopel, kanske äfven några Donaufurstendömen och gränstrakter af österrikiska kejsarstaten, något af Mindre Asien och hvad annat som kan fås på öarne, samt i Asien och Afrika. Det sista partiet är jost det, för hvilket rebellchefen i Nauplia kämpat, och har till mål ett Grekland inom gränserna för det gamla klassiska Hellas. Anföraren för detta parti är öfverstelöjtn. vid artilleriet Koronäos, som för två år sedan begärde af furst Ypsilanti i Paris en summa af en half million, hvarmed han ville skilja armåen från konungen. Fursten lemnade honom en summa, för att bli honom qvitt. Koronäos föregaf sig icke desto mindre handla med furstens medel. Men han hade inga penningar, utan tog redan första dagen sin tillflykt till de kongl. kassorna i Nauplia och de rika borgarne derstädes, hvilka han plundrade. Under det dessa planer voro i svang, kom den grekiske gesandten i London, hr Trikupis, till Athen och emottog fastän sjuk såväl sina gamla vänner som alla andra hvilka ville besöka honom. Han meddelade härunder det samtal, han före sin afresa haft med lord Palmerston och hvari denne betonat sin missaktning för grekiska regeringen och dynastien samt tillagt, att ,,grekarna antfingan hastå med dan nnvaranda dv.