Med en åtbörd, som tillkännagaf ett fast beslut förde han hastigt undan henne och lade handen på låset. Hon sprang upp med flammande ögon, torra läppar, häftigt klappande hjerta och ville åter hålla honom tillbaka. — Nåd! ropade hon; nåd för ert barn! Och hon tryckte honom nu i sina armar med konvulsivisk styrka samt utstötte skri, bvilka kunnat röra tillochmed en tigers hjerta. Men han slet sig lös från denna hårda omfamning och uttalade med isköld dessa ord: — Farväl Isabel, och var försigtig. Och han skyndade ut. Lady Isabel hade svimmat. När hon åter kom till sans, insåg hon det hon ej mera hade något att hoppas, intet mera att vänta af denne man. En förfärlig aning sammanpressade hennes hjerta, och denna aning skulle bli förverkligad. När barnet kom till verlden, var sir Francis Lenison icke der, för att erkänna det samt gifva det sitt namn.