Fran Utlandet. Allt tyckes utrisa, att reaktionen, med dourbonismen och katholska kyrkan till skyltar, nu bereder sig på att måtta ett starkt, ett algörande slag åt Italiens nyvunna frihet och derigenom äfven åt den moderna tidsandens rörelser framåt, hvilka utgöra en fasa, ett förfärligt spöke för de reakuonara. Telegrafen har berättat oss om en konferens i Venedig mellan de fördrifna italienska furstarne, i hvilken sannolikt deras rätt skall proklameras och Österrikes bistånd anropas; i Rom skall det märkliga biskopsmötet ega rum i maj månad, der säkert berättigandet al påfvens verldsliga välde skall komma på tal; en lång lista foreligger nu, hvilken upptager en massa nyvärfvade band, sou skola inkastas och till en del redan ha inryckt 1 Syditalien. Man känner ännu icke, tull hvilken grad franske kejsaren finnes har inblandad, om han understödjer dessa ståmplingar mot llalien eller motarbetar dem. Antagligt år emellertid, att, huru bedräglig den transka politiken i Italien än är, den dock numera lidit en dåconfiture der och att handelkernaegen logik kommit Napoleons egen på skam Den katolska statskyrkan remnar såsom an dra kyrkor och de sträfpelare lapparena bygga, för att hälla den svaga byggnader uppe, äro overksamma: det behöfves en grund lig reparation eller ombyggnad. Sinnena lug na sig alltmera och Victor Emanuels eriks gata genom Syditalien skall mer än motverka rofvarebandens vidare framfart. Den oppn: kampen mellan reaktion och frihet, som mar på detta sätt vill inleda skall, må vi hoppa det, lägga segern i den senares hand, ehvac Napoleon än sträfvar emot. Den afgörand stunden rycker emellertid allt närmare, ocl de närmaste dagarne skola lemna 088 mång: och vigtiga nyheter att inregistrera i tiden fortlöpande historia. Ae — —