Tionde Kapitlet. Uvilka följderna voro. Ett år gick till ända. Lady Isabel Carlyle hade flytt till Frankrike med sin älskare, och der flyttade de från den ena platsen till den andra, utan att dröja längre tid någonstädes. Lenison lemnade henne ofta ensam under hela veckors förlopp. Han begaf sig då till Paris, der han förstörde sin helsa och sina penningar i ett oregelbundet lifs utsväfmngar, Och var lady Isabel lycklig? Nej, när en dvinna af . af bildning och finkänslighet nedstiger från sin högre fotställning och ställer sig under beskydd af förstkommande unge vindbötjel, som kommit henne att glömma sina pligter såsom maka och mor, kan denna qvinna icke vänta sig annat än de mest kränkande förödmjukelser. Lady Isabel hade, alltsedan den olyckliga natten, då hon lemnade sitt hem, icke haft ett enda ögonblick af lycka, ej ens af lugn och hvila. Hon hade, sedan hon i yrseln af sin förtviflan och sin svartsjuka läppjat på en otillåten passions orena bägare, aldrig på sin väg mötts af vällukten från en blomma eller rönt någon ren glädje. Hon hade kastat sig i den gapande afgrunden med hoplyckta ögon och yrande själ, och nu var hon förlorad, utan hjelp och utan möjlig återvändo. Samvetsqvalen förföljde henne från det ögonblick har öfvergifvit den husliga härden; samvetet reste sig nu som et