älskaren och den otrogna makan, i Grenoble. De återkommo från Schweiz genom Savoyen. Då kapt. Lenison kom till Grenoble, skyndade han att söka efter en möblerad våning och lyckades slutligen finna en sådan efter sin smak i ett gammalt hus med sönderspruckna och grönaktiga väggar samt ett tak, hvarå fanns ett helt regemente kakelugnsskorstenar. Detta gamla hus, som såg så dystert och obehagligt ut, låg vid Grenetteplatsen. Kapt. Lenison trodde sig böra underrätta lady Isabel, att han tänkte slå sig ned der för någon tid. Denna id upprörde den olyckliga qvinnan, som önskade komma närmare Paris i hopp om att hastigare erhålla underI rättelser från England. Men kaptenen hade redan kommit derhän, att han icke mera brydde sig om Isabels ider och önskningar. Hvad hon förändrats, den olyckliga! Hon kände knappast mera igen sig sjelf; hennes bittra missrakningar och hennes själsoro lästes i hennes anletsdrag. Hennes kinder voro infallna, hyn vissnad, ansigtet hade magrat och blifI vit förlängdt och hennes ögon, som voro omgifna af en svart ring, lågo djupt inne i sina hålor. Man skulle vid första anblicken kunnat tro, att en sjukdom bragt henne i denna vbelägenhet. Ack! kroppens lidanden hade ej någon del deri; ensamt själens qval bade framkallat dessa sorgli a resultater. Hon insåg det nog, hon kunde ej tvifla derpå. 8 (Forts.)