Representationgereformen. Åttonbladet berättar, att inom kretsar i hutyudstaden, h vil. ka bruka vara väl underrättade, ett rykte är gängse om, att b. exc. jusuriestatsministern tänker till konstitutionsutskottet inlemna et reformforslag, men att nägot sädant icke kom mer att frän regeringen utgå. A. B. forklarar sin åsigt vara att detta rykte ar ogrundadt och påminner om h. exces afgifna yttrande, att icke sörsumma något lagligt och hederligt medel, hvarmed reformens genomdritvande kan befrämjas, tillaggande, att han yttrat dessa ord såsom justitiestatsminister och ej som enskild person. — Det är enligt vår åsigt möjligt, att regeringen vill, för den händelse att ryktet eger sanniug, genom detta steg forskaffa sig den dubbla fördelen at att se sitt reformprogram bli på dubbelt sätt behandladt, nemligen först såsom enskild motion och sedan, i det skick representationen lemnar denna, få antaga det såsom sitt förslag, hvarigenom hon befriar sig från den kritik, som hennes direkta förslag sakert skall underkastas och med samma trån bryderiet af en kabinettsfråga. Åtgärden är ej illa uttänkt, men eger dock åtskilliga svaga punkter. Den skulle så t. ex. vittna om bristen på moralisk fasthet i afseende på förslaget och kunna ingifva de misstrogna, peseaimisterna, tvifvel