Å . euiUUU— di Lavoro och bortdog långsamt mot de grön: kullar, hvilka till höger om Capua draga sig i en lång båge ända till de klippor, på hvil ka Gaetas torn skimrade i morgonens ljus. Kallelse, utropade jag med tortrytelse som svar på munkens yitrande. ,Hvad ä det för en kallelse att hår uppe hungra, tigt och försaka. Mannen der nere som belägra er Re Bombino i Capua, mannen i den rod: skjortan, ltaliens hjelte med ett lejons mod och ett barns enkelhet, denne man har en kal lelxe: det är italiens befrielsel!Jag fyllde mitt glas med rödt tärevin.Vinet shimrade 1 solskenet som en smaragd. Evviva Ultalia! ropade jag, evviva Garibaldi. ropade min toljeslagare. Drick, padre mio, och ropa: Eobiva VlItalia! Då giauste presens slocknande blickar liksom vinet i giaset. Haus bojda gestalt växte, den blet högre och kratugareJag fyllde ett andra glas och räckte det emot honom; jag ropade for andra gängen: ,Hvviva Garibalai! Lefvo de goda prester som på Dlerhlen stredo för Italiens frihet, som framlto Capua buro den röda skjortan! Hun läppjade på vinet. Derpå yttrade äfven han med lag röst: Evorva Ultalia! Evviva Garibaldi! Jag drack ur det ötriga vinet i glaset och slungade deretter detta ned i djupet, 1 Soltataras rykande svurve. pöl. Återigen gen)udade ett länge ihållande kanondunder ötver terra di Lavoro. Padre mio! utropade jag. Jag ser att ni är en god prest, att ni älskar Itulien och Garibaldi. Vore en skön tlicka här, skulle hou trots alla edra ordensreglor gitva er en kyss. Det vore kunhända den första ni i hela ert långa lit fatt ? Ett smärtsamt leende drog sig öfver gubbens läppar. Manända tänkte han på en kyss som hau för tretio år sedan erhöll af sköna läppar, innan klosterporten för alltid tillslöt sig bukom honom, Hans ögon, hvilka för en sekund skimrat lik en slocknande elds sista uppflammande, du jag påminde honom om hans fädernesland, mattades äter, hans gestalt syntes åter böjd och hopfallen. Hau vände sig bort. Ville han döl ja den smärtsamma ryckningen i sina anletsdrag eller torkade han en miunets tär ur de gamla, slocknade ögonen? Kom, sade han, jag skall visa er celerna och kyrkan. (Forts.)